Rattfylleri Drogkörningar

Enligt Polis görs ca: 16.000 rattfylleri och drogkörningar varje dygn i Sverige, vilket blir ungefär 5,8 miljoner körtillfällen per år. Enbart alkohol har över tid minskat, medans kombinationen alkohol-droger har ökat. Totalt sett har inte alkoholen i trafiken minskat utan bara omfördelats.

Utöver det förkommer drogkörningar i form av läkemedel ex: bensodiazepiner (ångestdämpande) vilket påverkar centrala nervsystemet och är minst lika problematiskt, om inte större. Vi har nolltolerans enligt lagstiftning sedan 1999 när det gäller droger i trafiken. Ansvaret för om du är kapabel att framföra fordon under sådana omständigheter ligger på föraren (känna efter, göra sig informerad) om det verkar ok. att köra. Mycket luddig.

Den 1 juli 1999 ändras lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. För vägtrafiken införs nollgräns för narkotika. Nollgränsen gäller narkotika enligt narkotikastrafflagen men gäller inte om man använder narkotikaklassade läkemedel enligt läkares ordination . Här gäller nuvarande regler, dvs. den som är så påverkad av narkotikaklassade läkemedel att det kan antas att han eller hon inte kan köra sin bil på ett betryggande sätt skall dömas för rattfylleri.

Undantag från nollgränsen gäller enbart förare som tagit narkotikaklassat läkemedel i den dos som läkaren har ordinerat.

Det förhållandet att någon har ordinerats ett narkotikaklassat läkemedel eller annat läkemedel som kan ge trafikfarlig effekt innebär alltså inte att bilkörning kan ske utan vidare. Föraren måste i samråd med läkaren noga överväga om bilkörning helt eller delvis bör undvikas under behandlingstiden. Det är därför viktigt att den som ordinerats behandling med narkotikaklassade eller andra trafikfarliga läkemedel (olika bedövningsmedel, smärtstillande medel, medel mot epilepsi, olika psykofarmaka, medel mot allergier och andningsbesvär samt vissa hostmediciner) ges en tydlig information om läkemedlets påverkan på körförmågan. Vissa trafikfarliga läkemedel är märkta med en röd triangel. Detta är emellertid ej konsekvent genomfört och principerna håller nu på att ses över. Läkare hänvisas till FASS-text, produktresumé och bipacksedel vid varje förskrivningstillfälle.

Det finns redan idag en regel som säger att en läkare som skriver ut trafikfarliga läkemedel skall upplysa patienten om hur läkemedlet kan påverka reaktionsförmågan och vilka effekter det kan ha som är av betydelse för körförmågan. Apotekspersonal är även skyldig att lämna information i samband med att läkemedlet utlämnas.

Sören Kling

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*