Minst 600 liv kunde ha sparats?

600 färre om samma utveckling som i övriga Norden
Man kan anta att Sverige har haft ungefär samma utveckling som sina nordiska
grannländer när det gäller trafiktillväxt, konjunktur och andra yttre påverkansfaktorer.
Man skulle alltså kunna använda utvecklingen för trafikdödade i Danmark, Norge och
Finland som ett kontrollmaterial för att bedöma trafiksäkerhetsutvecklingen i Sverige.

Om man slår samman Danmark, Norge och Finland och utnyttjar denna indexserie
kan man år för år skatta ”förväntade dödstal för Sverige om samma utveckling som i
grannländerna”. Summeras dessa förväntade värden år för år 1999 t.o.m. 2014
hamnar man på ca 6100, d.v.s. ca 600 färre än det faktiska antalet omkomna i
trafiken under samma period. Skulle man göra samma jämförelse med enbart
Danmark skulle differensen bli nästan dubbelt så stor. (Ingen hänsyn har här tagits till
att Sverige fr.o.m. år 2010 exkluderar fler så kallade självmordsfall än tidigare.)

Om Sverige hade följt samma utveckling som övriga Norden hade cirka 600 färre
dödats i trafiken för hela 16-årsperioden, vilket skulle ha motsvarats av i genomsnitt
ca 35 färre dödade för varje enskilt år.
Kunde mera ha gjorts?
Sverige har under den studerade perioden med stor framgång satsat på vägåtgärder
som 2+1-väg och hastighetskameror. Fordonen har hela tiden blivit allt säkrare. Men
har tillräckligt gjorts när det gäller trafikanterna och påverkan av deras beteenden?
Vilka skillnader föreligger mellan Sverige och de övriga nordiska länderna när det
gäller bilisters och cyklisters regelefterlevnad, mobilanvändningen o.s.v.? Och vilka
konsekvenser har detta fått? Detta har hittills inte följts upp i några studier. Enligt
tidigare VTI-studier medför t.ex. användandet av mobil i den svenska trafiken att
årligen dödas uppskattningsvis ca 30 personer.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *